Rädda Holmön från vindkraften
Hem    Arkivet    Kampen i media    Om Holmön    Info om siten                                                                                      Admin Tools                  Nöje                                                                                   

Nej till vindkraft på Holmön

2014-02-28

I Martina Popermajers kikare



En stolt havsörn spejar ut över det frusna vattnet bortanför Kälsgrundet, och kikaren bringar än en gång stor glädje för min Per och för mig, Martina. När vi försiktigt rör kikaren aningen åt vänster ser vi örnens oväntade grannar - på isen ligger en vikarsäl och vilar likt en välmående pascha med gäster på besök; två rådjur har stannat till på förmiddagskaffe! Se där, vad som kan hända en solig vintersöndag någonstans mellan fastlandet och våra drömmars Holmön.

På vägen hem åker vi förbi Norrfjärden, och konstaterar att Helena Elisabeth ligger inne och väntar på att köra eftermiddagsturen ut till ön... den plats, i hela världen, som vi (inom kort) flyttar till för att bli permanentboende på. Vår hund Dante undrar varför vi bara går runt på kajen? Han tycker att vi ska kliva ombord, för han vet att livets goda (i våra hjärtan och huvuden) väntar där ute på Holmön.

Vi ser isrännan och tänker att 'just idag, här och nu, trots fruset vatten, gör trotjänarinnan Helena Elisabeth ännu ett arbetspass för att främja livet, och livsnervens puls, den som garanterar att gårdagen/ön fanns, liksom samtiden/ön finns, och vi tar trotjänarinnan - och hennes finska efterföljare Capella - som en garant för att framtiden/ön kommer att, fortsatt, finnas' ... typ.

Vi önskar Helena Elisabeth fridens tid och förutsättningar som välförtjänt pensionär, och önskar Capella all den kraft och det fokus som det innebär att vara 'pendeln som slår livets slag' mellan fastlandet och en av Tellus senaste, och mest konsekvent, livsbejakande öar! Vi, här uppe i Norra Kvarken, åtnjuter en landhöjning väl värd att förvalta - tydligast återspeglad på Holmöarna, lyriskt benämnda Kvarkens Pärla!



Att åtnjuta världssamfundets gröna förtroende, innebär att rädda denna landhöjningens prinsessa från exploatering (oavsett form) ... så unik är ögruppen i denna tid av översvämningar och arters försvinnande i vattnens djup. På Holmöarna kan vi låta arterna "blomstra", den korta tid vi är satta att förvalta och framtidsdestinera!

Varken den finska sidans eventuella nya kärnkraftsetablering, eller den svenska med fulknep besmittade vindkraftsambitionen på Kvarkens Pärla är aktuella. På öarna kommer annat, till slut, att segra!

Holmöarna med tidlösheten som kvalitetsgarant och markör ... är avgörande och gör skillnaden! En dag kommer människorna att konstatera att det största = läs bästa fick hända Holmöarna; nämligen att räddas från ytterligheterna som kärnkraft och vindkraft ... till förmån för en tidlöshet, en möjlighet att färdas i den takt där sinnena hinner med, där skeendena går att ta in, bekräfta och (på nytt) verkställa i enlighet med den mångfald av levande som söker sig till Pärlans unika habitat!

Vi bygger den med försiktighet, då ön minner om en annan tid, vi gläds åt alla andra arter (som tillsammans med Homo sapiens) frekventerar/bor/blir fler, vi prövar slow-food-orienterade-grödor, låg-intensivt jordbrukande med kor/får/getter som samvarierar/harmonierar med oss som är de behjälpliga, vi bygger (möjligen) endast den lilla vindkraft ön själv behöver, och/eller den solenergi/annan energi vi småskaligt kan integrera för att samtidigt bevara historien och nutiden för vår morgondag.

De gröna lungorna, med sin komplexa mångfald, är för alltid essentiella!! Under gångna tider har vi förstått behovet av att freda desamma. Leve dem jämte den kultiverade människan som förstått värdet av att gå varsamt fram! Leve det provinsiella, lantligt belägna kulturarvet och den försiktiga ekoturismen. Leve Holmön, som genom sina beständiga andetag, bevarar och berikar ... idag och i morgon!

Martina Popermajer
Holmö Kyrkväg 55

94 Kommentarer


Nej till vindkraft på Holmön

2014-02-26

SLITEVIND AB, ARBETSMETODER



Vindkraftverk ute vid Holmsunds hamn. Slitevind planerar sätta upp 23 st verk som är nästan DUBBELT så stora som dessa. Detta ute på Holmön - kvarkens pärla! Fotograf: Charlotta Eriksson

Några markägare på Holmön tog tydligen själva kontakt med SLITEVIND AB. Slite nappade och drog i gång denna djupt obehagliga process. Man anlitade en person som allmänt kallas "trevlige NN". Denne etablerade sig på Holmön och charmade folk med sitt vinnande sätt.

Genom denne persons försorg började SLITEVIND AB att göra fastighetsaffärer på Holmön. Man köpte in förfallna fastigheter och en sommarstuga i hyfsat skick. Sedan började en bearbetningsfas. Representanten och en lokal konsult besökte markägare och förmådde flera att skriva fast sig på något som framställdes som "guldkantade" kontrakt.

Lyckligtvis var det ett antal mindre (även en och annan större) markägare som inte föll för frestelsen att skriva på (heder åt dem). Nåväl, SLITEVIND AB lät sig inte hindras av detta bakslag. Man fortsatte att bete sig som om allt gick som på räls.

Kommunen kontaktades och tydligen lät sig kommunen övertygas om att i stort sett full enighet rådde. Med pengar från Energimyndigheten startades nu samrådsprocessen och därtill hörande MKB. Fågelkonsulent anlitades (en ornitolog som sålt sin själ till vindkraftsbolagen). Märk väl att det handlar om våra gemensamma tillgångar som offras helt i onödan därför att resultatet av denna fågelforskning bara redovisar "ögonblicksbilder".

Resten är bara ett tragiskt harvande med det ena ogenoförbara förslaget efter det andra. Vi är nu efter drygt 5 års förtvivlan tillbaka på ruta ett och väntar på ett tredje förslag som kommer att vara lika ogenomförbart som de två första.

Det är nu dags för en kunnig ekonom att räkna ut hur mycket av våra gemensamma tillgångar som förslösats å det grövsta. Det vi vet är att bara till fågelstudierna har avsatts 3,6 miljoner. Bortkastade pengar! Detta sker i ett land med hög överproduktion av energi. Överskottet exporteras till förlustpriser.

Det vi också vet är att besparingar i vården orsakar dödsfall. Det rapporteras om att den som idag är nyopererad inte får den vård som krävs pga brist på sjuksköterskor.

Så går det till i konungariket Sverige år 2014! Vi satsar mångmiljardbelopp på obehövliga intermittenta vindkraftsmonster som förstör omistliga naturvärden. Kungen själv åker runt och inviger dessa monster. Allt detta medan välfärden urholkas.

Skarp kritik bör riktas mot myndigheter och politiker som låter detta pågå år efter år utan att sätta ned foten.

LÄS SLITEVINDS KONTRAKT FRÅN 2009
LÄS SLITEVINDS ÅRSREDOVISNING 2012

/Torbjörn Eriksson

44 Kommentarer


Nej till vindkraft på Holmön

2014-02-23

Inlägg av Malin Rydelius

Stora Fjäderägg och Holmön anno 1897

I min familj är Stora Fjäderägg en kär plats. Vår morfar föddes där, och växte upp som fyrvaktarson på ön där hans farfar tidigare varit fyrmästare.

Morfars faster, Emilia Pettersson, hittade 1911 en vackert formad silverring på Stora Fjäderägg. Den låg bland stenarna i en uppkastad stenvall (en s.k. tomtning), strax öster om fyrplatsen. När hon fortsatte att söka fann hon också ett benstycke, en järnbit och sex bjällror av koppar. Det hon av en slump råkat gräva fram visade sig vara ett ovanligt fynd från äldre medeltid, kanske redan 1200-tal. Bjällror användes då som prydnad i dräkter, ibland även som knappar. Fyndets innehåll antyder kontakter med Gotland, men också i östlig riktning - kanske Baltikum. Liknande ringar har också hittats i samiska offerplatser. Ringen som Emilia hittade kan man idag se på Västerbottens länsmuseum i Umeå. Det går att köpa nygjorda ringar via museet.


Bild1: Fyren och fyrvaktarbostaden (nu vandrarhem) på Stora Fjäderägg

Men även på min fars sida har jag anknytning till Stora Fjäderägg. År 1896 kom min farmors mor (Hanna Nilsson) 18 år gammal som nybliven småskollärarinna från Luleå, till fyrskolorna på Stora Fjäderägg, Holmögadd och senare Bjuröklubb. Hennes dagbok finns bevarad, och i samband med att det på Holmön gjordes ett gemensamt arbete om "Kvinnokulturen på Holmön" läste min farmor in dagboken på band och kunde få en utskrift gjord.

Hanna träffade senare en Holmöbo. Deras gemensamma liv blev händelserikt. De förlovade sig på Holmön men gifte sig i New York i samband med att de emigrerade. Men just dessa två gjorde något ovanligt - de kom att återvända till Sverige och Holmön. Men det är en annan historia.

Här kommer ett utdrag ur Hannas dagbok, skrivet på Stora Fjäderägg under april månad 1897. Hon var stationerad på Fjäderägg den vintern-våren.

"4 april: Idag har jag varit 7-8 km ute på isen. Först åkte jag till ett isberg, klev upp där, och tog sikte på Valsöarnas fyr. Sedan satte jag kurs rakt på denna. Jag såg honom tydligt innan jag vände. Om jag haft pass skulle jag ha gått fram. Nu är jag så röd i anskiktet som en kräfta. I afton har fruntimren varit här med handarbete.

11 april: Inga finnar, inga sälar, ingen post - ingenting. Först idag har vi sett en Holmöbo, men som han var ute i sälfiske medhavde han ingen post. Vädret har i veckan varit vårväder. Om blott solen velat lysa hade det varit ännu bättre. Föret är dåligt. Om det bara ville frysa i natt, ja om.

12 april: Äntligen har jag fått order. Idag kom hästen från Holmön. Flera brev. Blev uttagen till lärarinna på Bjuröklubb. O vad jag är glad. Måtte jag bara med trohet uppfylla mina plikter.

14 april - examensdag i fyrskolan: Vackert väder. Igår kom pastorns hit. Och idag. Ja, Gud, låte det vara bortgjort nu. Jag gruvar mig så. Nåja, det kan inte gå bättre än det går om man är aldrig så orolig. Har varit ute och gått något. Har sett min skjutsbonde. Sett sälar. Finska sidan. Valsöarna hägra så högt. Examen gick tämligen bra. Sedan spisade vi middag och jag åt för två. Sedan avsked från mina vänner där. Vädret var vackert och resan gick bra om det inte hade varit så bottenlöst på en del ställen. Stundom trodde vi att vi skulle blöta sitsen. Klockan åtta voro vi framme i Holmön. Kaffe dracks hos pastorns och smakade gott efter slädfärden. Sedan gick jag till byn för att uträtta några ärenden och säga adjö till några. Klockan 10 var jag åter tillbaka. Kvällsmat åt jag likaledes för två. Läste sedan ett tag. Sov femton minuter och reste klockan ett och femton från Holmön."


På natten mellan den 14 och 15 april reste Hanna Nilsson med häst till Umeå där de var framme kl. 07.00. Hon reste sedan till Luleå för att hälsa på sina föräldrar och sin syster. 27 maj reste hon till fyrskolan på Bjuröklubb. I september 1897 reste hon vidare till fyrskolan på Holmögadd där "vi den 2 oktober för första gången sågo snö". Julen 1897 tillbringade hon på Holmögadd. 29 december 1897 reste hon till Holmön där hon bodde hos pastorns och tillbringade dagarna på Bergudden där hon "gjorde bekantskap med nye fyrmästaren och familj". Nyårsaftonen avslutades med middag hos pastorns och "sedan har pastorn läst".


Bild2: Stora Fjäderägg - utblick mot Holmön

Det går än idag att uppleva Stora Fjäderäggs mystik. Det är inte mycket som ändrats från Hannas tid. Riksantikvarieämbetet anser hela ön och utsikten från ön värd att bevara. Ön är berömd som fågelstation. Fyrvaktarbostäderna finns kvar. De är idag vandrarhem i STF:s regi. Vandrarhemmet är öppet i sommar mellan 30 maj - 14 september. Besök fyrvaktaren.se för mer information, bokning och kontakt.

//Malin Rydelius